Ibland känns vårt hus så hopplöst... vi har sen inflyttningen för 1 ½ år sedan tapetserat om i hela nedervåningen, men trots detta, och relativt nya möbler, får jag inte rätt känsla i rummen. Rummen är antingen för stora, för små, har fönstren fel eller är helt enkelt för tråkiga för att mina visioner om det "perfekta hemmet" ska bli sanna. Det spelar ingen roll hur många vackra ting man köper när man ändå inte hittar rätt plats att ställa dem på. Jag har fastnat, och vet inte riktigt hur jag ska komma vidare. Det känns som att jag aldrig kommer att bli nöjd, och visst skulle det hjälpa om man hade mer pengar i plånboken, men det handlar inte bara om det.

Vårt hus är helt enkelt för fyrkantigt för min smak. Jag vill ha vrår, språngar, konstiga vinklar och små små rum som man inte vet vad de ska passa till. Ungefär som Villa Villekulla;)
Men det är bara att inse att jag helt enkelt får jobba med det jag har. Sambon är sådan att när man flyttar till ett hus, så ska man bo där för alltid. Själv håller jag span på mitt drömhus som ligger några gator bort. Innan vi köpte vårt nuvarande hus ringde jag till ägarna som båda är i 80 årsåldern och frågade om de kanske hade planer på att sälja inom överskådlig framtid. "Tyvärr" trivdes de fortfarande i sitt fantastiska hus, och ville därför bo kvar. Eftersom dagens äldre oftast stannar i sina hus in i det sista gav vi upp hoppet om huset och köpte detta istället. Tror ni inte på fasen att de bestämt sig för att sälja huset nu. Visst det kommer att ta ett tag till men iallafall. Gissa om jag är sugen. Tyvärr får jag flytta dit ensam då sambon tydligen vägrar flytta men det kanske vore värt det;)
För att ni som läser ska få en uppfattning om hur eländet (vårt hus) ser ut kommer jag framöver att lägga ut lite bilder. Jag kommer börja med Theas rum eftersom det känns minst seriöst:) Då vårt hjärta bara är 1 år används det mestadels som skötrum, därav skötbordet men det åker förhoppningsvis ut efter sommaren.